Taket borde lyft, tycker man. Det borde ha lyft när vi vrålade på slutet och stjärnor som bevisligen fötts borde lyst rakt på alla er 88 personer som stått på Östraboteaterns scen under dessa magiska dagar i maj. Kärleken gick nästan att ta på. Musiken binder oss samman och kvällar som den här är i alla fall jag stolt över att vara människa.
Vi är några här i Väst som haft som mål att Riksfestivalen skulle bli precis detta. Vi har jobbat järnet, länge och tillsammans, vårt rum på KulturUngdom har varit tapetserat med planeringsscheman och fullt av randiga tröjor, vi har farit som skottspolar på E6 mellan Göteborg och Uddevalla, vi har sovit dåligt och haft oräkneliga möten på Uddevalla bibliotek, vi har haft visioner och grottat in oss i detaljer. Länge. Med kapten Eek vid rodret.
Nu är det över, nu drar ni hem och vi kommer att gå omkring och le inåtvänt hela sommaren, värmda av er och av all fantastisk musik ni har gett oss. Fast först gråter vi nog en skvätt – vi kommer att sakna er.
Må stjärneljuset nå er,alla, må ni som vann priser ha riktigt roliga spelningar och må vi ses igen!
/Stora kramar från båtsman Christine
